Placeholder image

En blog om natur, tystnad, stillhet och närvaro av Ulf Bohman.  Du ser alla aktuella blogposter här:

Recept för att livet inte ska passera i en dimma --- En minut av ingenting - klarar du av det? --- Vi har inga öronlock...och hur kan vi definiera tystnad? --- The Mall of Silence and Natural Wonder --- Värdet av tystnad och naturens egna ljud --- Att långsamt vandra i skogen - en kraftgivare --- Stora vyer och små vanor 

Placeholder image

RECEPT FÖR ATT LIVET INTE SKA PASSERA I EN DIMMA:  Sitt i stillhet i naturen, 10 minuter varje dag/vecka.

Har du någonsin frågat dig själv hur det kunnat bli sommar redan? Har våren passerat i en oskarp dimma av upptagenhet? På vår väg mot framtiden missar vi mycket. Vi behöver stunder då vi "kliva ut ur vår tankevärld av oro, planer och information", vara i nuet och i naturen. Stunder när vi använder alla våra sinnen. Stunder när vi får en extra dos glädje av att vara vid liv.

Inspirerad av boken Awake in the Wild av Mark Coleman fann jag ett enkelt sätt att inte missa årstiderna, få en regelbunden kontakt med naturen och en extra dos livsglädje. Finn först en trevlig plats i naturen nära dina dagliga aktiviteter. En plats som du kan besöka ofta, kanske dagligen eller åtminstone en gång i veckan. Gå sedan dit och var där i stillhet 5, 10, 15 minuter eller längre. När du sitter på din plats observera utan att identifiera och analysera. Var bara stilla. Det är något väldigt speciellt med att gå tillbaka till samma plats i naturen gång efter gång. Förhoppningsvis kan du finna en plats som är relativt tyst, ger dig ett mått av ensamhet, samtidigt som du omfamnas av naturen och har så få av stadens strukturer i blickfånget som möjligt. Men det viktigaste är att det är en plats som du kan gå till ofta. Prova, skapa din egen "10 minuter av stillhet i naturen vana" och livet kommer inte gå dig förbi i en oskarp dimma längre.

Min plats: Först kunde jag inte komma på ett trevligt ställe som låg tillräckligt nära för att besöka dagligen, men sedan insåg jag att den perfekta platsen ligger bara några minuter från mina döttrars skola. Så jag började ta en omväg, först ta ett foto och sedan sätta mig ner i stillhet 10 minuter minst en gång i veckan. Det här är mina bilder från slutet av mars till slutet av maj 2016, från is till sommar.

 

 

Placeholder image

Kall Stillhet - Is

 

 

Placeholder image

Doften av vår

 

 

Placeholder image

De första gröna stråna

 

 

Placeholder image

Lugn

 

 

Placeholder image

Bristande knoppar

 

 

Placeholder image

En svag bris

 

 

Placeholder image

Små försiktiga vågor

 

 

Placeholder image

Ett djup andetag

 

 

Placeholder image

Intensiv fågelsång

 

 

Placeholder image

Lukten av vårblommor

 

 

Placeholder image

Frodigt

 

 

Placeholder image

Varm Stillhet - Sommar

 

***

 

Placeholder image

En minut av ingenting - klarar du av det?

Ta ett djupt andetag och titta på denna video.

Kunde du uthärda minuten? Kunde du njuta av den? Kunde ditt sinne vara fokuserat eller började du tänka på allt som du ska-göra eller borde-göra eller borde-ha-gjort?

Började du göra något vid sidan om, lite "multitasking"? De flesta av oss lider av en oförmåga att ens för ett ögonblick vara stilla och göra ingenting. Behovet av att ta bort varje ögonblick av väntan, tystnad och inaktivitet och bli underhållen, informerad eller vara produktiv har gått till överdrift. Se dig omkring i ett väntrum, på ett pendeltåg eller gående på en gata, vi är hukade över våra smartphones. När vi kommer hem fyller vi snabbt tystnaden med TV, radio, datorer och pads. Våra kroppar är närvarande men våra medvetanden är mer eller mindre uppslukade av bildsskärms-världen. Stunder av stillhet då vi bara iakttar världen omkring oss och är helt närvarande utan att försöka förklara eller tolka. Det är förmodligen en av de mest grundläggande mänskliga aktiviteterna som funnits med oss från början av vår tid på den här planeten. Vi kan anta att de tidiga människorna, mellan skaffa-mat-och-vatten-och-skydd aktiviteterna, hade gott om tid att vara stilla och observera. Teknik, information och underhållning är en del av vår värld idag och har många positiva sidor, men det är en utmaning att finna balans och utrymme för stunder av stillhet och inaktivitet.

Varför? Varför behöver vi träna på att göra ingenting, vara stilla och sakta ner? För att bli  mer innovativa? För att finna lösningar? För att bli en bättre lyssnare? För att njuta av livet mer? För att se livet i skarp "fullfärg" istället för en suddig resa till framtiden?

Det är upp till dig att finna svaret.

Placeholder image

Vi har inga öronlock...och hur kan vi definiera tystnad?

Vi kan inte stänga våra öron. De är alltid öppna. Vi lever samtidigt i en värld fylld med ljud och oljud från morgon till kväll. Våra öppna öron kan inte behandla alla ljudintryck. Istället slutar vi lyssnar, vi blir avtrubbade.

Vi observerar alltid höga och skarpa ljud som polisensirener eller barn som skriker, men vi filtrerar bort mer lågmälda vardagsljud. De flesta av oss reagerar dock om bullernivåerna på arbetsplatsen är för höga eller om restaurangen vi äter lunch på inte erbjuder en viss grad av lugn och ro. Många känner sig också obekväma med för mycket tystnad. När vi kommer hem och det är tyst slår vi på TV: n eller musik för att fylla tomrummet. När vi sätter oss i en bil sätter många direkt på radion. Ett annat dilemma är vårt inre "tankebuller". Vi  går in i en park men uppmärksammar inte om det är tyst eller bullrigt eftersom vi går runt med huvudet fullt av tankar på vad vi ska göra, måste göra, eller inte borde ha gjort. Det är bara en gång varje dag alla verkligen uppskattar tystnad och det är när vi sover.

För att verkligen höra tystnaden, samt naturens egna lågmälda ljud, måste vi sänka våra stressnivåer och ha ett visst mått av inre tystnad och stillhet. Å andra sidan, kan yttre tystnad och lugna naturmiljöer underlätta vår förmåga att finna inre lugn och ro. I Guide till tystnads projektet arbetar vi både med de inre och yttre aspekterna av tystnad.

Att finna och bedöma den externa tystnaden i grönområden nära staden är en utmaning. Det finns inga officiella definitioner av vad som kan kallas ett lugnt och tyst naturområde. I Europa finns det något som kallas direktivet för omgivningsbuller. Direktivet säger att behöriga organ i varje land själva kan definiera tysta grönområden. Det finns alltså inga heltäckande nationella eller internationella definitioner eller kriterier för tysta områden. Varje land och stad i Europa kan själva bestämma vad detta innebär. Riktlinjer och kriterier för ljudnivåer och ljudkvalitet, vilket skulle kunna definiera dessa områden som "tysta", har föreslagits i olika EU-projekt. Sådana kriterier skulle kunna ge en ram för skydd av grönområden och för att inkludera ljudkvalitet vid utformningen av nya parker och rekreationsområden över hela världen. I Guide till tystnads projekt i Stockholm, har vi lyft fram idéer om hur vi kan beskriva, kommunicera och diskutera ljudnivåer och ljudkvalitet i staden:

 

Idé 1. Översätt decibel till något folk förstår.

Sovrumstyst ..........30 dBA

En liten fors............40 dBA

Kraftigt regn............45 dBA

Normalt samtal.......60 dBA

Det finns idag en standard för nya byggnader som anger att ljudnivåerna i sovrum inte får överstiga 30 dBA (det är en nivå av tystnad vi behöver för att sova bra). Om du upplever denna "sovrumtysta" ljudnivå i naturen, kommer du tycka att det är väldigt tyst. De flesta människor har också en daglig ljudupplevelse i den andra änden av skalan. En normal avslappnad konversation är vanligtvis runt 60 decibel (dBA). Om du måste höja rösten, är bakgrundsljudet över denna nivå.  Alla har alltså kunskap och erfarenhet för att grovt uppskatta ljudnivåer under 30 eller över 60 decibel. De gränser som ofta har använts för klassificering av en tysta och rofyllda grönområden är 45 eller 50 dBA. Men om vi uppfattar det som tyst beror emellertid också på våra förväntningar och vår utgångspunkt. Om du står på en gata med massor av trafik och en ljudnivå på 70-80 dBA och går runt hörnet in i en park med 55 dBA, kommer du troligen uppleva parken  som tyst. Men, om du reser i en timme för att hitta ett tyst naturområde och det är 55 dBA när du kommer dit, kommer du troligen tycka att det är mycket bullrigt. Naturen har också sina egna ljud. Vinden kan vara bullrig och en stormig dag, kan du behöva skrika för att ha en konversation. Men i allmänhet brukar vi uppfatta naturens ljud som rofyllda och positiva.

 

Idé 2. Använd bullerdata, förenkla och gör det visuellt.

De flesta större städer har omfattande data och datorgenererade kartor över hur buller sprids genom staden. För att visualisera bullerdata kopierade vi en norsk modell som hade använts för tysta områden i Oslo. Vi ändrade lite i den norska ursprungsmodellen och har använt den för de 11 natur- och kulturreservat som ingår i Stockholmsprojektet.

Kartan ovan visar hur trafikbuller sprider sig in i ett naturreservaten, Kyrksjölöten. Sporadiskt flygplansbuller och båttrafik ingår inte. För att göra det mer visuellt, har vi bara inkluderat bullerdata inne i naturreservatet. De numrerade platser på denna karta erbjuder rofyllda och omväxlande naturupplevelser. Vi genomförde korta ljudmätningar på de utvalda platserna för att bekräfta datormodellens ljudnivåer. I vissa fall fann vi skyddade små platser (i till exempel raviner och tät skog) som datormodellen missat. Ett exempel på detta är plats nummer 1 på kartan ovan.

 

Idé 3. Tyst, tystare, tystast? Genom att jämföra bullerkartor får vi en visuell bild av de olika nivåerna av tystnad vi kan finna.

Om du vill hitta en riktigt tyst och rofylld plats, kan bullerkartorna hjälpa dig. Du kan behöva resa lite längre ut från staden (men alla dessa områden kan lätt nås med kollektivtrafik). Ta en titt på dessa tre exempel.

Områdena är: Älvsjöskogen, Flaten och Grimsta. Notering på den tredje kartan, Grimsta. Det streckade området på andra sidan vattnet indikerar bullerutbredningen för den hamn och arbetsplats som kommer att byggas i samband med projekt Förbifart Stockholm. I detta streckad område kommer det att vara bullernivåer på 50 dBA eller mer under byggtiden.

Nästa steg? Hur kan vi vidareutveckla dessa idéer? Vi skulle kunna göra det ännu enklare och konstruera ett betygssystem (rating) för nivån av tyst i olika områden. Vi kommer att arbeta med att lyfta in bullerdata, kartor, vägbeskrivningar och idéer om hur man kan utöka upplevelsen i naturen i befintliga och nya applikationer. Ett av målen med Guide till tystnads projektet är att öka medvetenheten hos stadsplanerare, politiker och byggare om behovet av att skydda tysta grönområden till förmån för människor och natur. Ett annat än mer direkt mål är att locka folk att gå ut och bara vara i lugn natur.

Placeholder image

The mall of Silence and Natural Wonder

Ett nytt köpcentrum öppnade nyligen i Stockholm, the Mall of Scandinavia. Det är stort, jättestort och vid öppningsdagen var det packat med folk till bredden samtidigt som det blev det ett trafikkaos utanför. 30 minuter från köpcentret finns ett av de tystaste och vackraste naturområdena inom Stockholms stads gränser, Kyrkhamn. Den gamla ursprungliga definitionen av det engelska ordet mall är ett långt öppet område där människor kan promenera. Vi kan därför kalla Kyrkhamn för the mall of Silence and Natural Wonder (går inte direkt att översätta till svenska på samma sätt som "Skandinaviens köpcentrum" inte låter riktigt lika bra som "Mall of Scandinavia").  Testa vår virtuella vandring i Kyrkhamn, länk så får du se vad vi menar med the Mall of Silence and Natural Wonder.

Det kommer aldrig att bli något trafikkaos i Kyrkhamn även om det verkliga mänskliga behovet av tystnad och en dos natur troligen är mycket större än behovet av ett besök i det senaste köpcentret.

Placeholder image

Värdet av tystnad och naturens egna ljud.

Vad är det värt för mig? Vad kan vi tjäna på det? Vi försöker värdera allt utifrån vår eget egocentriska människoperspektiv. Vi försöker också uppskatta det ekonomiska värdet av naturen. Vad är det värt för oss att bevara ett naturområde eller en sjö? Vissa säger att vi måste sätta ett värde på naturen, eftersom världen drivs av investerare, ekonomer och finansministrar och ekonomi är det enda språk de förstår. Men vi kan inte sätta en prislapp på allt från vårt smala mänskliga perspektiv. Vi måste se det inneboende värdet av naturen, vi måste acceptera att vi är bara en del av livet på den här planeten. Vi behöver en större dos av medkännande och förmåga att titta på värdet från ett växt- och djurperspektiv. (Det skrämmande är att med ett omvänt perspektiv, med fokus på vad som är fördelaktigt för växter och djur, skulle vi antagligen finna att en utrotning av oss människor skulle vara fördelaktigt för resten av livet på denna planet).

Hur är det med tystnad? Vad är värdet av tyst, lugnt och rofyllt? Tystnad är ibland direkt kopplat till en prislapp. Fastigheter och hus i de lugna kvarter i en stad är dyrare. Hus och lägenheter bredvid motorvägen eller tunnelbanan är mycket billigare. En semesterort eller ett spa måste erbjuda tystnad för att vara riktigt attraktiv. Dyra lyxbilar använder tystnaden inuti bilen som ett försäljningsargument, det billigaste bilar är ofta mycket bullrigare. Vi har i dessa fall en tydlig prislapp på tystnad eller på att minska bullret. Men ser vi värdet av tystnaden i vår vardag? Ja och nej, alla har åtminstone ett krav på tystnad en gång varje dygn och det är när vi sover. Våra sovrum måste vara tysta, annars blir vår sömn störd. En tyst sovrum har en ljudnivå på 20-30 decibel (dBA), det är den nivå som vi vill ha och behöver. Vi behöver också en begränsning av bullernivån på arbetsplatsen. En väldigt bullrig arbetsplats kan vara direkt skadlig för vår hälsa. En mer normal bullrig arbetsplats kan höja våra stressnivåer och lämna oss mycket trötta i slutet av dagen. De flesta som har arbetsuppgifter som kräver fokus och koncentration, föredrar ljudnivåer ned emot sovrumsnivån, 30-40 decibel (dBA).

Placeholder image

Att långsamt vandra i skogen - en kraftgivare

Mitt mål är att inspirera och motivera människor att skapa en daglig vana som ger en dos natur, relativ yttre tystnad och åtminstone en stund av inre stillhet. Detta kan vara en kort promenad på en lunchrast med 10 minuter av att bara vara i ett närliggande lugnt grönområde. Men förutom dessa korta dagliga förbindelser till naturen finns det också stort värde i att ge sig ut på en lite längre vandring/vistelse i naturen varje vecka (eller månad eller kvartal).

Hösten 2013 fick jag i uppdrag att göra en inventering av tystnad och naturupplevelser i Sollentunas naturreservat. Inventeringen avslöjande några fantastiska platser och vandringar. Förra veckan kände jag lust att verkligen “leva som jag lär" och gå ut på en av dessa fantastiska vandringar jag upptäckte. Jag valde en vandring i ett naturreservat som heter Törnskogen, det ligger bara 10 minuters bilresa från mitt hem. Jag visste att turen skulle ta ca 2 timmar, men jag hade ingen brådska och jag kunde vara borta mycket längre om så behövdes. Mitt övergripande mål var att bara vara och njuta av en långsam vandring i skogen. Rutten skulle ta mig upp till en fantastisk utsiktsplats (Myrberget) och ner till, den konsekvent tystaste platsen vid förra årets inventering, en skyddad mossig skogsravin.

Placeholder image

Kunskap kontra "att bara vara". Efter att jag parkerat min bil, tagit på min lilla ryggsäck och stängt av telefonen startade jag vandringen. Den första delen av leden är bred och lätt att följa. Mycket snart ser du en runsten direkt vid leden. Denna sten är 1000 år gammal och har en inskription som har översatts på en liten skylt intill. Det är fascinerande att människor har bott i det här området och gått på stigar som passerat här i tusentals år. Stenen illustrerar också två olika tillvägagångssätt/strategier vid en vandring i skogen. Vi kan gå ut för att lära oss om historia, geologi, namnet på träd, svampar och fåglar eller så kan vi gå ut och bara vara närvarande i naturen. Den ena strategin utesluter dock inte den andra, lära-sig-om-naturen-turer brukar ha stunder av bara koppla av, lyssna på och vara i naturen. Men eftersom vår vardag handlar mycket om kunskap, organisation, planering, siffror och bokstäver (vänster hjärnhalva) är det fördelaktigt att låta skogspromenaden i huvudsak handla om helhet, upplevelser med alla sinnen och den magiska känslan i naturen (höger hjärnhalva). Så jag går förbi runstenen och lämnar historielektion till en annan dag.

Placeholder image

Långsamt. För att öka känslan av närvaro går jag långsammare än normalt. Jag går så jag kan känna marken under mina fötter och det är tyst nog så jag kan även höra ljudet av mina fotsteg på stigen. Så ofta är våra vandringar och promenader forcerade; syftet är att komma till slutdestinationen så fort som möjligt. Men här är målet att bara vara och jag har gott om tid. De långsamma stegen öppnar också andra sinnen; Jag lyssnar mer noggrant, jag luktar och rör vid barken på trädet jag passerar. Takten i mina steg anger tonen för hela vandringen.

Att gå vilse. Den breda stigen som är lätt att följa förvandlas snart till en labyrint av stigar. Jag siktar på att ta mig till utsiktsplatsen på Myrberget först, men tar fel stig och är för en stund vilse. Myrbergets lilla bergstopp är svår att finna, inga skyltar, spår i alla riktningar och du kan inte se toppen från skogsstigarna. Men det är helt ok att vara vilse; Jag har ingen brådska. Jag plockar några blåbär, går på stigar jag aldrig gått på förut och njuter av det fina vädret. Jag finner till slut stigen som leder till min vändpunkt, den mossiga skogsravinen. Så jag ändrar min plan och går dit först. Och ja det är verkligen en tyst plats. Jag sitter ner och lyssnar till skogens ljud. Det känns som att staden är långt långt borta, den gröna mossan och träden omfamnar mig. Efter att jag suttit en stund och njutit av denna fantastiska plats tar jag fram min ljudnivåmätare (den vänstra delen av min hjärna vill ha data för att bekräfta tystnaden) och det är nästan sovrumstyst 30-32 decibel (dBA). Bara ett mycket lågt trafikbuller hörs i bakgrunden och vinden i träden och fåglarna är de dominerande naturljuden.

Från andra hållet. Jag går tillbaks samma väg jag kom. De tio minuter jag tillbringade i den tysta mossig skogsravinen har gjort mig än mer avslappnad och jag känner mig väldigt närvarande. Nu hittar jag också nästan direkt rätt väg till utsiktsplatsen på Myrberget som jag missade på vägen ut.

Ovan träden, bortom staden. Denna plats är verkligen imponerande, det känns som om jag sitter mitt i ett hav av träd, jag kan inte se staden alls oavsett vilken riktning jag tittar (det enda undantaget är en liten bit av en kraftledning i norr). Men staden är ändå mycket nära, en större motorväg ligger 700 meter bort, och husen i den närmast förorten bara 400 meter bort. Naturligtvis är denna högt belägna plats inte är lika tyst som den mossiga ravinen. Jag hör bullret från motorvägen bakom mig, men det är inte störande. Jag tar fram min ljudnivåmätare och noterar 35-36 decibel (dBA), det är en fullt acceptabel ljudnivå så nära staden. Den fantastiska utsikten, alla träd som omger mig och de gamla döda träden på de renlavstäckta klipphällarna är en del av den totala upplevelsen och ljudnivån denna dag förstör inte. Jag går sakta tillbaks till bilen, och känner mig full av ny energi och samtidigt avslappnad och närvarande.

Placeholder image

Stora vyer och små vanor

Utsikten är spektakulär! Vi sitter helt tysta medan vår andning sakta går tillbaks till det normala. En 3 timmar lång vandring har tagit oss hit. Det var inte alltför jobbigt, men den sista uppförsbacken var rejält brant. Det känns som att vi har lämnat vardagen långt efter oss och klivit in i en ny värld. När du sitter med en utsikt som denna tenderar diskussionerna nästan alltid komma in på de stora frågorna. Livets syfte, mål, visioner, värderingar och förändringar i vardagen som vi vill se. Jag har ofta, sittande med en fantastisk utsikt, haft diskussioner helt utan gränser, där allt verkar möjligt. Efter en långsam vandring tillbaks följer minnet av den stora vyn med.

Måndag morgon, tillbaks till normala rutiner. Minnet av den stora vyn finns fortfarande kvar och om tillfället är det rätta, kanske detta är starten på den stora livsförändringen. Men oftast går livet sakta tillbaks till det normala och den stora visionen bleknar bort. Även om vi för det mesta inte direkt kan förverkliga de visioner och mål som ett besök i vildmarken kan initiera, så är det ändå värdefullt. Kraften i denna vy och visionerna kan följa med oss och initiera förändring långsamt. Att ta med barn ut i naturen kan kräva en hel del planering och kännas som en utmaning. Men även någon enstaka kort vildmarksutflykt varje år kan ge dina barn positiva minnen från stora vyer och fantastisk natur som följer dem genom livet.

Små vanor. Kraften i den stora vyn och våra visioner och mål behöver få stöd av dagliga vanor. En daglig kort vistelse i förhållandevis tyst natur kan ge dig närvaro, lugn och fokus. För att etablera en vana är upprepning och tillgänglighet två viktiga ingredienser. Försök att hitta en relativt lugn plats i naturen, så nära ditt hem eller din arbetsplats som möjligt. En plats som är lätt att komma åt och du kan besöka varje dag. En plats där du kan sitta ner i 10 minuter, ta ett djupt andetag och bara vara. En plats där du kan ta en "paus från att tänka" (se tidigare inlägg). Även om du bor i en storstad kan du ofta hitta en park, ett grönområde vid vattnet eller ett större grönområde. Utmaningen i staden är att hitta en bit natur som är relativt tyst. Vi behöver en viss nivå av yttre tystnad för att finna inre stillhet. Även om vi inte kan hitta samma vildmarkens nivå av tystnad i staden, går det ofta kan hitta förvånansvärt lugna parker och grönområden.

Sitens innehåll: Start - Nu - Historien - Vandringar - Blog - Härnäst

Change to our english site